Isabelle Bongcam

Igår vid tolv tiden kom nick till mig oväntat. Han envisades med att följa med till läkaren. Jag kände mig så himla sjuk och kunde inte sova. Tog ibumetin och halstablett och somnade vid halv två. Upp klockan sju och snabb toffs på huvudet. Vi var hos doktorn tjugo över åtta. Nick somnade på väntestolen så fick inget stöd av honom direkt. Någon ropade - Isabella Larsson. Och jag kunde ärligt talat inte förstå att det var mig hon ropade på. Dessutom skulle jag ju ha en man? Men det visade dig att jag skulle ta blodprov i fingret. Hade inte gjort det sedan sexårs-ettan ungefär så var väldigt rädd och frågade om det skulle göra ont. Hon sa att själva sticket skulle kännas. Men det gick så fort så hann inte ens skrika mitt skrik jag hade förberett. Efter blod och urinprovet fick jag vänta i 40 minuter innan min doktor kom. Jag berättade om smärtan och lite olika saker men han sa att det nog inte var något. Sedan kollade han på provresultaten och frågade om jag hade mens. jag svarade nej, hade någon gång i förra veckan. Och han sa att något var konstigt. Han fick banka, trycka och känna på ryggen och magen. Sedan tog han mitt blodtryck och lyssnade på mina lungor när jag andades. Sedan sa han bara att jag skulle komma tillbaka efter nyår och göra nytt urin/blod prov. Själv fattade jag inte var felet var, inte han heller, inte någon? Men de ska kolla om jag har diabetes, vilket han sa att han verkligen inte tror jag har men bara kolla ifall att. Isåfall skulle det vara en mardröm för mig. jag har fobi för sprutor så hur skulle jag klara mig? Får hoppas att det inte är ngt allvarligt iaf.