Isabelle Bongcam

Du har alltid funnits där att prata med, tröstat mig när jag varit ledsen och gjort min dag lycklig. Har aldrig känt så som jag gör för dig för någon annan. Sommaren med dig var som att leva i himlen och jag skulle göra allt för att få det tillbaka. Men allting förändras och det har du med. Eller så har du varit sån hela tiden men jag kanske bara inte har sett det? Augusti 07 blev allt annorlunda. Inte så mycket till en början men senare. Du mötte din soulie och det var där allt började. I början var det inga problem med det, jag tyckte bara att det var kul att du äntligen hade någon att vara med när jag var med nick. Att du festade och mötte nya människor. Du verkade så lycklig rakt igenom. Men sedan kom du till mig, berättade om saker som gjorde dig ledsen och jag fanns där att prata med. Ju mer tiden gick desstu mer märkte jag hur din och din soulis relation började bli starkare. Inga problem tänkte jag, hon älskar mig mest och jag henne. Sedan började min avundsjuka komma. Då jag märkte att ibland berättade du bara saker för henne. Du skrev bara saker om henne och inte om mig. Ni pratade hela tiden i tele och sms:ade. Och jag undrade varför? Varför gör du inte så med mig? Och du svarade att jag är ju bara med nick. Jag började försöka vara som din soulie, ville att du skulle göra samma saker som med henne för mig. Men märkte att det ej var till någon nytta. Det var redan försent. Ni var varje dag och helg. Sov över hos varandra, hade roligt utan mig. Och jag tänkte att okej jag måste skärpa mig. Jag försökte vara med dig, försökte ringa och sms:a med dig. Ville bara att du skulle vilja göra llt med mig också. Efter ett tag började vi bråka om minsta lilla grej, och det mesta var att jag försökte förklara hur jag kände om dig och din soulie. Varje gång jag tog upp det började vi bråka och jag slutade i gråt. Ibland försökte jag ringa efter och prata om det så vi kunde lösa det men det ville inte du. Jag har det ju redan svårt med nick, och det vet du. Så jag behöver min extra vän där på sidan men nu känner jag att hon inte finns längre. Och det finns ingenting jag kan göra, för alt är redan förstört, förändrat. Jag har bara en person jag verkligen kan snacka med och det är du. Och du sa till mig att du har flera. Okej, ja det var ju tur för dig men kan du inte då försäka hur jobbigt det måste vara för mig att bara ha en? Och nu ingen? Vet inte vad jag ska säga mer, jag finner inga ord.