Håller med till 100 %, don't ya?
Hittade en lapp i mitt rum som jag fick i nian av min favvo lärare Bjarne. Ska skriva av hela pappret så ni får ta del av den, för d stämmer som fan! Here it comes:
Ni vuxna talar om något som kallas utbrändhet. Att vara utbränd. Att man inte orkar med och att humöret tryter. Något som drabbar många hårt arbetande. Er vuxna. Visst det tvivlar jag inte på men sätt er i skolbänken i en månad så ska ni få känna på utbrändhet!
Jag tror faktiskt att ni skulle ge upp efter halva tiden. Det är värre än vad ni kan försetälla er. Jag tror, eller snarare vet att alla som någon gång har gått u gymnasieskolan kan känna igen sig i det jag nu skall berätta om. Men frågan är om alla ni vuxna som sätter kraven på oss ungdomar minns hur det verkligen var när ni gick i skolan. Fast det är väl klart att vi måste ha lite krav på oss. Men ni glömmer en sak. Vi är inte med är människor och dygnet har bara tjugofyra timmar.
Man stiger upp på morgonen, går till skolan fast man egentligen inte orkar. Börjar dagen med att suga i sig lärdomar om svenska ordklasser, satsdelar och annat. Det vuxna som står framme vid tavlan säger åt oss att träna hemma på det vi lärt oss under lektionen. Sedan rusar man till mattelektionen för att sitta och gnugga hjärncellerna när det gäller ekvationer, funktioner, varför minus ibland blir plus och annan nödvändig kunskap som man har nytta av i verkliga livet. Då vräker den vuxna ur sig att vi som är unga kan ju inte veta om vi vill bli matematiker någon gång i framtiden. Dags för historia. Nu skall man sitta i en timme och tala om människor som levde för en herrans massa år sedan. vad deras barn hette, var de bodde och varflr vi pratar om dem än idag. Den vuxna ber oss ta reda på lite mer om någon av personerna tills nästa dag och skriva lite om dem.
Tycker ni det verkar jobbigt? kanske inte, men det här är bara en början på dagen. Nu äter man lunch och sedan fortsätter det.
Med full mage och ny energi skall man fortsätta dagen. En timmes engelska där vi fördjupar oss i olika engelspråkiga länder. man bör läsa om dess historia, ekonomi, statsskick och något annat som man inte heller är ett dugg intresserad av. Den vuxna påminner oss om att vi skall redovia våra länder inför klassen i morgon och att vi skall läsa en text till nästa vecka. Tio minuters paus sedan ensemble. Ensemble innebär att man står ungefär åtta till tio personer i ett alldeles för litet rum i två timmar och lär sig sånger. Efter ungefär en timme är syret slut och alla börjar gäspa. Innan vi får gå hem ber den vuxna oss att träna på sångerna hemma så vi kan dem perfekt till nästa gång.
När skoldagen är slut är klcokan halv fem, man är trött, har huvudvärk är hungrig och vill hellst av allt bara gå och sova. Men det kommer inte på fråga än på några timmar för när man kommit hem skall man göra allt det andra som man förväntas göra som ungdom. Hjälpa till med maten, tvätta och städa. sedan skall man äta, diska och sedan kommer det. Läsa svenska, engelska, historia, räkna matte, sjunga och försöka komma ihåg allt annat man lärt sig under dagen. Helt samtidigt som man är barnvakt åt sina syskon och inte att förglömma halva kvarterets barnaskara. Man förväntas även ha fruktansvärt bra betyg. Dessutom skall man hinna med att idrotta, umgås med vännerna och pojkvännen, gå på bio, fika, festa och allt annat som innefattar någon form av fritid. Men vadå fritid? När allt skolarbete är gjort och det har blivit tyst i huset har klockan blivit närmare tio. Vännerna är trötta, ceféerna är stängda, filmerna på biografen slutat, gymmet är stängt och man har glömt nästan allt som man lärt sig under dagen. Det här var bara en av veckan sju dagar. Och varje dag är den andra lik. Man skall trycka in faktsa och kunskap i hjärnan, sju timmar om dagen, fem dagar i veskan. Utan att bli utbränd.
Och det lär inte bli bättre med åren har jag hört. För sedan skall man flytta hemifrån, studera på något universitet och jobba extra för att över huvud taget ha råd att leva. Sedan när man är runt tjugofem är man någorlunda färdigutbildad, fruktansvärt skoltrött, antegligen arbetslös eftersom man är för ung och har för lite erfarenhet. Och man är garanterat utbränd.
Så till er vuxna som ställer kraven på oss ungdomar har jag bara en fråga: när är det tänk att man skall leva?
Ni vuxna talar om något som kallas utbrändhet. Att vara utbränd. Att man inte orkar med och att humöret tryter. Något som drabbar många hårt arbetande. Er vuxna. Visst det tvivlar jag inte på men sätt er i skolbänken i en månad så ska ni få känna på utbrändhet!
Jag tror faktiskt att ni skulle ge upp efter halva tiden. Det är värre än vad ni kan försetälla er. Jag tror, eller snarare vet att alla som någon gång har gått u gymnasieskolan kan känna igen sig i det jag nu skall berätta om. Men frågan är om alla ni vuxna som sätter kraven på oss ungdomar minns hur det verkligen var när ni gick i skolan. Fast det är väl klart att vi måste ha lite krav på oss. Men ni glömmer en sak. Vi är inte med är människor och dygnet har bara tjugofyra timmar.
Man stiger upp på morgonen, går till skolan fast man egentligen inte orkar. Börjar dagen med att suga i sig lärdomar om svenska ordklasser, satsdelar och annat. Det vuxna som står framme vid tavlan säger åt oss att träna hemma på det vi lärt oss under lektionen. Sedan rusar man till mattelektionen för att sitta och gnugga hjärncellerna när det gäller ekvationer, funktioner, varför minus ibland blir plus och annan nödvändig kunskap som man har nytta av i verkliga livet. Då vräker den vuxna ur sig att vi som är unga kan ju inte veta om vi vill bli matematiker någon gång i framtiden. Dags för historia. Nu skall man sitta i en timme och tala om människor som levde för en herrans massa år sedan. vad deras barn hette, var de bodde och varflr vi pratar om dem än idag. Den vuxna ber oss ta reda på lite mer om någon av personerna tills nästa dag och skriva lite om dem.
Tycker ni det verkar jobbigt? kanske inte, men det här är bara en början på dagen. Nu äter man lunch och sedan fortsätter det.
Med full mage och ny energi skall man fortsätta dagen. En timmes engelska där vi fördjupar oss i olika engelspråkiga länder. man bör läsa om dess historia, ekonomi, statsskick och något annat som man inte heller är ett dugg intresserad av. Den vuxna påminner oss om att vi skall redovia våra länder inför klassen i morgon och att vi skall läsa en text till nästa vecka. Tio minuters paus sedan ensemble. Ensemble innebär att man står ungefär åtta till tio personer i ett alldeles för litet rum i två timmar och lär sig sånger. Efter ungefär en timme är syret slut och alla börjar gäspa. Innan vi får gå hem ber den vuxna oss att träna på sångerna hemma så vi kan dem perfekt till nästa gång.
När skoldagen är slut är klcokan halv fem, man är trött, har huvudvärk är hungrig och vill hellst av allt bara gå och sova. Men det kommer inte på fråga än på några timmar för när man kommit hem skall man göra allt det andra som man förväntas göra som ungdom. Hjälpa till med maten, tvätta och städa. sedan skall man äta, diska och sedan kommer det. Läsa svenska, engelska, historia, räkna matte, sjunga och försöka komma ihåg allt annat man lärt sig under dagen. Helt samtidigt som man är barnvakt åt sina syskon och inte att förglömma halva kvarterets barnaskara. Man förväntas även ha fruktansvärt bra betyg. Dessutom skall man hinna med att idrotta, umgås med vännerna och pojkvännen, gå på bio, fika, festa och allt annat som innefattar någon form av fritid. Men vadå fritid? När allt skolarbete är gjort och det har blivit tyst i huset har klockan blivit närmare tio. Vännerna är trötta, ceféerna är stängda, filmerna på biografen slutat, gymmet är stängt och man har glömt nästan allt som man lärt sig under dagen. Det här var bara en av veckan sju dagar. Och varje dag är den andra lik. Man skall trycka in faktsa och kunskap i hjärnan, sju timmar om dagen, fem dagar i veskan. Utan att bli utbränd.
Och det lär inte bli bättre med åren har jag hört. För sedan skall man flytta hemifrån, studera på något universitet och jobba extra för att över huvud taget ha råd att leva. Sedan när man är runt tjugofem är man någorlunda färdigutbildad, fruktansvärt skoltrött, antegligen arbetslös eftersom man är för ung och har för lite erfarenhet. Och man är garanterat utbränd.
Så till er vuxna som ställer kraven på oss ungdomar har jag bara en fråga: när är det tänk att man skall leva?
Kommentarer
Postat av: Charlie
Fan vad grymt skrivet :o Varför fick du den av han?
Älskar dig
Postat av: isabelle
Charlie; yeah i know, nä men han typ var ju alltid på oss elevers sida så han sa att han hittat de och tyckte det var bra och sa att vi kunde läsa det haha :p
Trackback