Dag 7 – Jag saknar..
Alla har nog någongång förlorat något man hållt kärt. Det kan vara en person, ett föremål, en tid. Om någon skulle fråga mig vad jag saknar allra mest så skulle jag svara min hund Max. När jag var liten ville jag alltid ha ett husdjur, men mina föräldrar var inte den typen som ville ha det. Varje födelsedag och jul önskade jag olika djur. Jag fick aldrig något. Så mot slutet önskade jag min en sköldpadda. Så kom födelsedagen och alla kom in i mitt rum på morgonen med frukost och sång. Jag började öppna paket efter paket. Först två glas djur, sedan en nalle phu mugg. Sedan ett hundkoppel. jag kollade på dem och kände mig jätte arg, de sa att det var till mina gosedjur. Jag var då tolv år och lekte inte med gosedjur så jag undrade hur de tänkt. Sedan en stor hund korg och matskålar. De satt bara där och flinade och jag skämdes. Men sedan sa de att jag skulle få åka och kolla på en hund. Hela dagen gick jag och trodde att de skämtade. De tänkte först köpa en sköldpadda men tydligen har de massa bakterier så då valde de hund istället.
Vi åkte till en ägenhet och kollade på hundvalpar. De var allihopa svarta små korvar som ålade omkring på golvet. Jag var nervös, men jag valde hunden som hade en vit rand på bröstet-magen. Sedan fick vi komma tillba efter några veckor. Åååh så söt han var! Så liten men endå tung, jag bar honom i min jacka. När vi kom hem så kom massa för att titta på honom så han blev lite rädd, han kissade i min jacka. Första natten var hemsk. Han ylade hela natten för att ha var så rädd. Jag blev orolig så han fick sova nere brevid mamma som klappade honom hela natten. Under en lång period fick det bli så. Sedan blev han äldre, han brukade alltid jaga mig och mina kompisar och då brukade vi spring uppför trapporna så han inte kunde följa efter. men så en dag hade han lärt sig det så han sprang efter oss, vi blev sjukt rädda haha. Han var livlig, rev och bet mig ofta och blev aldrig rumsren. Och det var pågrund av att det var min hund. Det första jag gjorde på morgonen var att ta ut honom för att kissa. Sedan gav jag honom mat, gjorde mig iordning och drog till skolan. Under tiden jag var i skolan var han ensam och ingen kunde ju ta ut honom. Så synd om honom. Mot slutet fick mamma hjälpa mig att gå ut med honom och ibland pappa. Men man kan väl inte som tolvåring ta hand om en hund helt själv? Han var dessutom en bland ras, border terrier och cocker spaniel. Terrier typen kanske inte var det bästa valet till ett barn som aldrig haft hund. Efter ca ett och ett halvt år fick vi sälja honom. Han fattade inte så han bara bet mig och sprang iväg och sen fick jag aldrig se honom igen..
Han var så smart. Han visste att han inte fick ligga i sängen och sova med mig för mina föräldrar. Så medans de sa godnatt till mig låg han i korgen. Sedan stängde de dörren då satte sig max vid sängen och lyssnade med öronen. När han hörde att de började gå ner för trappan hoppade han upp i sängen och sov där. Tyckte han var så söt. Jag saknar och älskar honom! Ciao<3
Vi åkte till en ägenhet och kollade på hundvalpar. De var allihopa svarta små korvar som ålade omkring på golvet. Jag var nervös, men jag valde hunden som hade en vit rand på bröstet-magen. Sedan fick vi komma tillba efter några veckor. Åååh så söt han var! Så liten men endå tung, jag bar honom i min jacka. När vi kom hem så kom massa för att titta på honom så han blev lite rädd, han kissade i min jacka. Första natten var hemsk. Han ylade hela natten för att ha var så rädd. Jag blev orolig så han fick sova nere brevid mamma som klappade honom hela natten. Under en lång period fick det bli så. Sedan blev han äldre, han brukade alltid jaga mig och mina kompisar och då brukade vi spring uppför trapporna så han inte kunde följa efter. men så en dag hade han lärt sig det så han sprang efter oss, vi blev sjukt rädda haha. Han var livlig, rev och bet mig ofta och blev aldrig rumsren. Och det var pågrund av att det var min hund. Det första jag gjorde på morgonen var att ta ut honom för att kissa. Sedan gav jag honom mat, gjorde mig iordning och drog till skolan. Under tiden jag var i skolan var han ensam och ingen kunde ju ta ut honom. Så synd om honom. Mot slutet fick mamma hjälpa mig att gå ut med honom och ibland pappa. Men man kan väl inte som tolvåring ta hand om en hund helt själv? Han var dessutom en bland ras, border terrier och cocker spaniel. Terrier typen kanske inte var det bästa valet till ett barn som aldrig haft hund. Efter ca ett och ett halvt år fick vi sälja honom. Han fattade inte så han bara bet mig och sprang iväg och sen fick jag aldrig se honom igen..
Han var så smart. Han visste att han inte fick ligga i sängen och sova med mig för mina föräldrar. Så medans de sa godnatt till mig låg han i korgen. Sedan stängde de dörren då satte sig max vid sängen och lyssnade med öronen. När han hörde att de började gå ner för trappan hoppade han upp i sängen och sov där. Tyckte han var så söt. Jag saknar och älskar honom! Ciao<3
Kommentarer
Trackback